Är traditionella kängor ett måste vid vandring?

shoes-1409154_960_720
Jag sitter och funderar på vad som är rätt att ha på fötterna vid vandring i terräng som t ex fjällvandring. Traditionellt så har man sagt (säger) att man måste ha rejäla doningar på fötterna för att inte råka ut för skador eller stuka sig. Det måste vara skor med en ordentligt uppbyggd och hård sula och ett högt och stabiliserande skaft.

 
Observera att detta är mina egna tankar och resonemang. Jag är själv en övertygad användare av barfotaskor. Detta tillsammans med att jag läst andra människors dåliga erfarenheter av traditionella vandringsskor och de fördelar de upplevt med att använda mer minimalistiska skor även vid vandring, gör att jag känner att detta är logiskt. Men, jag utger mig inte för att vara en expert på vandring och tillhörande utrustning. Det är mina funderingar om vad som är naturligt för oss. Jag gillar att försöka tänka så.
 
Vad bygger resonemanget om en ordentligt uppbyggd och hård sula och ett högt och stabiliserande skaft på? Att vår fot, en enastående och funktionell kroppsdel, skulle vara felkonstruerad? Innan kängor av Lundhagstyp kom så skulle vi alltså inte ha varit kapabla att gå i terräng? Försöker skotillverkarna, och alla som blivit övertygade om deras budskap, säga oss att vi sedan urminnes tider inte har gått i terräng? Självklart har vi det. Vår fot är konstruerad för att kunna gå i terräng utan en hård sula och hårda stabila skaft. Det är min fasta övertygelse. Om vi har problem med det så tror jag att det beror på att vi hela livet har gått i skor där foten har tappat sin naturliga funktion. Jämför med benet som gipsas efter en fraktur. När gipset tas bort så är foten tunn och muskellös efter att det inte har belastats på länge. En fot som stabiliseras, stagas upp och packas in får inte heller använda alla sina naturliga muskler. Tårna pressas ihop och stortån får inte peka åt rätt håll. Stortån medverkar bl a till balans och hela kroppshållningen samt hela linjen från fot till knä, bäcken och rygg. Fotvalvet sjunker ihop och musklerna försvagas.
 
Nej, jag tror inte på det resonemanget. Vår fot är från början konstruerad för att kunna vandra i tuff terräng utan ett par hårda kängor. Det tror jag är obestridligt. Däremot så inser jag att det för många, de flesta kanske, inte bara är att rakt av byta till skor av barfotatyp. Inte efter att i åratal har haft sina stackars fötter fängslade i traditionella skor som korrigerat din fot på ett onaturligt sätt. Vi måste successivt vänja oss vid skor där fötterna får arbeta i sin fulla potential. På det sätt som de är skapta till. Det måste dock få ta sin tid. Att vänja fötterna vid barfota skor kan ta upp till ett år, särskilt vid träning.
 
Då tror jag att vi på sikt kan undvika skador och få en större upplevelse.
Det finns definitivt olika uppfattningar om vilka skor som kan och ska användas vid vandring. Att den traditionella hårda vandringsskon är den enda sanningen stämmer knappast då det finns dem som använder mjuka och följsamma skor och tycker att det fungerar utmärkt. Intressant är det i alla fall.
 
Här är en länk på exempel på en hikingsko av barfotamodell. Det finns fler. Jag är dock inte tillräckligt kunnig om vilka som är de bästa modellerna.
Det var mina funderingar i kväll. Har du egna erfarenheter? Kommentera gärna.
Marie

4 thoughts on “Är traditionella kängor ett måste vid vandring?

  • 10 oktober, 2017 at 22:13
    Permalink

    Hade dom tankarna på helgens vandring då jag trampade snett på en större sten.
    Hade dom inte varit stabila kanske det blivit en stukning men hade det inte varit så hård sula hade jag troligen inte trampat snett, istället hade sulan format sig och inte lekt gungbräda med foten.
    Hälsningar en som vill gå över till barfotaskor men måste använda stålhätta på jobbet

    Reply
    • 11 oktober, 2017 at 07:16
      Permalink

      Hej Andreas,

      Precis så tänker jag också om barfotaskor. En fot som är barfota eller näst intill parerar stenar och andra ojämnheter på ett annat sätt. Som du säger, formar sig efter stenen. Ibland gör det ont och då reagerar foten naturligt och man korrigerar för det. En hård sula gör att hela foten vrickar till och medför större risk för skador. Det är också min tanke.
      Jag jobbar även som PL inom processindustrin så jag får också gå i skor med stålhätta ibland. 🙂
      Lycka till!

      Marie

      Reply
      • 11 oktober, 2017 at 19:42
        Permalink

        Men hur är det att anpassa foten för såpass mycket bredare som en barfotasko är och sedan tvinga in den i en stel och smal arbetssko?
        Mvh
        Andreas

        Reply
        • 11 oktober, 2017 at 21:04
          Permalink

          Mina arbetsskor på jobbet är ju definitivt inte av barfotamodell. 🙂 Dock så är de rejält breda i alla fall. Jag går inte i dem hela dagarna. När jag är på kontoret så har jag mer bekväma skor.

          Marie

          Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *