Jag klarade det! – rapport från loppet

Mål

Glad och lycklig efter målgång.

Då är vi hemma efter två härliga dagar i Mora och Sälen. Jag har haft så roliga dagar med mina skidkamrater Berit och Cecilia. Alla känner sig väldigt nöjda efter sina lopp.

Här kommer en rapport från gårdagen. Jag var allt för trött för att orka skriva den igår.

Vi gick upp kl 03.00 igår. Fötterna smörjdes med Ormsalva, linementstift ströks på axlar, nacke och ryggslut. Packningen kollades en sista gång. Fanns allt med i midjeväskan? En kopp kaffe intogs. Frukosten och en flaska vatten packades i en kasse. Strax efter kl 04.00 gick bussen till Sälen och startplatsen i Berga by. På bussen så åt jag min frukost i lugn och ro, en protein- och fettrik omelett. Inga extra kolhydrater än så länge.

Målet före bussen

Målet kl 04.00 innan bussen avgår till Sälen

Vid startplatsen var det 10 grader kallt. Väderprognosen såg lovande ut. Det borde inte bli mer nollgradigt under loppet.

Start

Starten i Berga By i Sälen

Jag undrade hur mina skidor skulle vara. Jag visset att skidorna var riktigt bra men var spannet optimalt utmärkt för mig? Nu hade jag fått de vallade av ett riktigt proffs och jag undrade hur de skulle kännas. Jag behövde inte oroa mig. Jag har aldrig haft så bra skidor. Superbra glid och bett i fästet. Anders hade frågat om han skulle valla för bra fäste genom hela loppet. Då skulle jag få betala med lite sämre glid i början. Jag valde att det skulle vara perfekt glid i början och tillräckligt fäste och att ha med extra fäste att lägga på i slutet av loppet. Det visade sig vara ett bra val. Att det känns bra och lätt i början påverkade mitt humör positivt.

Loppet börjar med en 3 km lång backe upp till banans högsta punkt. Det var packat med åkare och det gick långsamt. Samtidig så var det bra för mig. Om jag lockas at starta för fort så straffar det sig. Jag behöver ta det lugnt i början. När vi kommit upp på myrarna så var kroppen igång. Vi körde på i bra fart över myrarna och åkte om många. Jag hade fantastiskt glid. Kroppen kändes stark.

De första 3 milen gick rätt fort om jag räknar bort den första långa backen. Kanske lite väl fort. Före Evertsberg så kom det en backe som jag aldrig trodde skulle ta slut. Det var en jobbig motvind ett tag. När jag kom till kontrollen i Evertsberg efter 47 km så var jag riktigt trött och kände mig lite missmodig. Hade jag kört slut på mig redan? Jag vilade en stund och drack buljong och en mugg blåbärssoppa och drog sedan iväg. Efter en stund så började jag få tillbaka krafterna igen och det kändes bättre. Kilometer för kilometer avverkades. Vid varje kontroll så tog jag både buljong och blåbärssoppa. Det kändes märkligt att dricka söt soppa som jag annars aldrig gör. En bit före Oxberg så dök det upp rejäla uppförsbackar igen. Jag bet ihop och avverkade meter för meter. Det kändes underbart att nå fram till Oxberg. Bara 3 mil kvar. Resterande del av loppet var ganska lättåkt. Strax före Hökberg (19 km kvar) så kom det en inte allt för tuff men ganska lång uppförsbacke. Jag hade inget fäste kvar och jag kände att energin tog slut när det hela tiden släppte. Jag klev av spåret och la på lite fästvalla. Sedan kändes det mycket bättre. Jag kunde lätt klättra uppför backen. I Hökberg så tog jag en gel med koffein i. Det smakade apa rent ut sagt. Obeskrivligt sött. Enligt försäljaren så smakade den mindre sött än citrusvarianten så jag undrar hur den smakade. Trots allt så verkar de söta tillskotten ha gjort nytta under den tuffa ansträngning som ett 9 mil långt skidlopp ändå var. Resten av loppet gick lätt och jag kände mig förvånansvärt pigg i kroppen trots att jag hade stakat nästan hela tiden förutom i uppförsbackarna. Det var en härlig känsla att köra genom Moraparken. Upploppet kändes så gott. Jag spurtade mot målet. Det var ju mitt lopp. Jag hade genomfört det och jag var lycklig. Jag gick in på 08.31. En halvtimme snabbare än för 12 år sedan då jag sist åkte. Mitt mål var att genomföra loppet. Jag känner mig otroligt nöjd med resultatet.

När vi kom tillbaka till vårt hus så åt vi middag, en jättegod kycklinggryta med grädde och blomkålsris som Cecilia hade lagat och ett glas vin. Kropparna värkte och var trötta men humöret var på topp.

tjejer

Jag, Cecilia och Berit trötta och lyckliga efter loppet

Det blev en tidig kväll. Kl 20.30 låg vi i sängen. Jag hade svårt att koppla av. En film spelades upp i mitt huvud, om och om igen. Jag stakade och stakade… Jag hade stakat så mycket och kroppen verkade inte ha förstått att jag var i mål för länge sedan.

Så här såg det ut vid målet i Mora i morse innan måndagens åkare i Öppet Spår börjar komma i mål. När man ser så här fina spår så blir man sugen att åka skidor igen.

Mål måndag1

Målet innan måndagens Öppet spår-åkare har börjat gå i mål

Mål måndag2

Perfekta spår. Snart är måndagens skidåkare här

Diplom

Jag känner mig pigg och på ett strålande humör. Om några timmar så ska jag ta cykeln ner till stan för träff med vår bokklubb sedan många år, Kulturkoftorna.
Trots att jag åkte 9 mil igår så är jag redan träningssugen. Efter bokträffen så tror jag att jag drar iväg på ett Stationspass för att mjuka upp mina stela muskler.

Nu är första etappen av En Svensk Klassiker avklarad. Nästa etapp blir Vätternrundan den 18 juni. 30 mil på cykel. 🙂

Ha det!

Marie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *