Läs om Petra och hennes fantastiska berättelse

freedom-589576_1280

Petra var en kvinna med övervikt och diabetes typ 2. Hon medicinerades på flera sätt med bl a diabetesläkemedel och insulin. Hon hade det man kallar för naturalförloppet att se fram mot, en livslång nedåtgående spiral av försämring som man anser ”normal” för en diabetiker. Sjukvården gav henne inga kostråd förutom tallriksmodellen. Läkemedel och insulin för att korrigera det höga blodsockret var det som erbjöds.

Jag har fått tillåtelse att återge hennes fantastiska berättelse om hur hon själv genom kosten lyckades vända utvecklingen.

”Hej! 

Jag heter Petra och har varit med i denna grupp ett tag utan att egentligen skriva något men jag läser det mesta. Tänkte jag bara skulle berätta min historia kanske kan det uppmuntra någon till att kämpa på eller bara få lite igenkänningsfaktor.

Jag har alltid varit överviktig, sedan barnsben, i vuxen ålder kraftigt överviktig. Svårt att gå ner i vikt och ständigt hungrig/sugen. Diagnostiserades med diabetes typ 2 2008. Fick metformin (läkemedel som säker blodsockret) men fick snart övergå till insulin (Novimix300)då jag inte fick behålla tabletterna. Kommer så tydligt i att läkaren ordinerade 3 enheter insulin till morgon och 3 till kvällen. Har tyvärr inte skrivit ner allt och minnet är inte helt perfekt. Det räckte inte om man säger så. Inom ett par år var jag uppe i 200 enheter morgon och kväll. Fick sedan cancer och den stressen ökade på dosen ytterligare tills jag tog en hel penna morgon och kväll (300 enheter) fick då även Victoza (läkemedel som säker blodsockret) som jag tog full dos av och då kunde jag minska insulinet till 180 enheter morgon och kväll. Nu är vi typ framme vid 2012.

Jag var allmänt nedsatt och svullen. Jag förstod inte varför och skyllde väldigt mycket på min cancerbehandling. Inte en gång hade jag fått ett kostråd för min diabetes. Ont i leder och trötthet gjorde det väldigt svårt att klara vardagen. Hela tiden parera mat och insulin för att fungera. Kände mig som en baby som var tvungen att hålla koll på mat och sovtider och alltid se till att vara förberedd. Kunde inte gå en extra promenad för då fick jag känning och fick äta socker och om jag inte tog så mycket insulin så fick jag ju alldeles för högt bs. Jag var inne i värsta nedåtspiralen. Den som bara leder till en sak – döden.

Jag hade lite vagt hört talas om LCHF och dess eventuella positiva påverkan på typ 2 diabetes men jag var i fast tro att min sönderstrålade mage inte skulle tåla denna kostomläggning. Nu är vi framme vid 2014 och jag rörde mig knappt något, tog mig fram och tillbaks till jobbet med bil och sov/vilade kvällar och helger. Orkade inte göra något. Men någon liten gnista fanns det tydligen kvar för att efter ha funderat hela hösten 2014 så slängde jag ut alla kolhydrater ur huset i januari i år och har sedan dess ätit mer eller mindre strikt lchf. Detta utan att egentligen veta så mycket om hur det skulle påverka min hälsa men är man desperat så är man.

Så här gick det. Märkte omedelbar effekt och kunde dag för dag dra ner på insulinet, dock hade jag en jobbig övergång och var om möjligt ännu tröttare, kunde knappt lyfta benen men när 14 dagar hade gått så piggnade jag till och har sedan dess varit så pigg som jag inte har varit sedan i 20-årsåldern. Inte en enda tupplur sedan dess och jag går långa promenader så fort jag kommer åt. Oh och just det, insulinet och Victozan slutade jag att ta den 15 januari i år efter att ha ätit lchf sedan den 4 januari. Det tog alltså inte ens 10 dagar för mig att bli av med min medicin. Jag kunde även lägga av med värktabletterna jag tagit för mina leder när jag ändå var igång så la jag ner statinerna (kolesterolsänkande läkemedel) också. Jag får väl dock då säga att det är här denna grupp kommer in (Författarens anm: Inlägget skrevs från början i en diabetesgrupp på Facebook), jag konsulterade ingen läkare för detta förrän i mars.

Tror inte riktigt att de trodde på mig, varken läkaren eller diabetessköterskan. Vi tog då prover 3 månader efter min kostomläggning och mitt Hba1c låg då på 43. Så bra hade jag knappt upplevt när jag gick på insulin. Det är ett väldigt stort incitament att fortsätta på den inslagna vägen och jag kan säga att jag inte ens är sugen på kolhydrater. Det jag trodde skulle bli svårast, att bemästra mitt sug/hunger har varit det som varit enklast. För första gången i mitt liv är jag inte konstant sugen på onyttiga saker. Jag är mätt nöjd och piggare än en mört. Nu har det gått 3 månader till och imorgon ska jag gå och ta nya prover. Min läkare vill kolla så att jag verkligen är på rätt spår. Hon säger inte att jag inte ska fortsätta på inslagen väg men som vanligt är ju läkarvården tveksam. Det spelar dock ingen roll vad de säger, jag kommer aldrig ta insulin eller statiner igen.

Status idag:
Inget insulin
Viktnedgång sedan januari -11 kilo (detta ser jag som bonus, mitt mål är att hålla mitt blodsocker under kontroll)
I princip all svullnad i kroppen borta.
All värk borta.
Ork att leva.

Jag brukar säga att jag är lchf-frälst och det stämmer ju. Det som är mest fascinerande är att jag så snabbt kunde vända min nedåtgående spiral till en uppåtgående och nu är mitt stora mål att nästa år kunna åka till Hawaii på min 50-årsdag och verkligen kunna njuta av resan med nyvunnen ork och normalt blodsocker.

Med hopp om att efter mitt läkarbesök om vecka kunna kalla mig Diabetiker typ 0.

Tack för ordet!

/Petra”

Vid en kostomläggning där mängden kolhydrater minskas kraftigt så kommer effekten av ett lägre blodsocker omedelbart.  Mängd läkemedel och insulin måste därför korrigeras samtidigt och blodsocker mätas extra noga. 

Läs mer om diabetes på Kostdoktorn.

Personen heter i verkligheten något annat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *