Med bara fötter i skogen

Fötter

Jag börjar bli van att springa i minimalistiska skor och springer nästan aldrig i det vi kallar för vanliga löparskor. Jag har olika varianter av dem, Fivefingers, Merrell. Altra och Luna sandals. Det sista året så har jag blivit mer och mer sugen att springa helt barfota. Min vän Lena Winroth har inspirerat mig.

Idag sprang jag min andra runda helt utan skor. Förra veckan så blev det en kort tur i Stockholm när jag var på kurs. Det blev 4 km varav 2 km barfota på Gärdet. Det var förhållandevis behagligt men 2 km räckte mer än väl som start. Det känns att fötterna inte är vana vid detta.

Löpturen i dag var inte alls lika behaglig. Faktum var att det gjorde gräsligt ont! Grus är inte skönt och särskilt inte grus på asfalt. Aj aj aj… Det gjorde tidvis så ont att jag fick profylaxandas och jag undrade själv varför jag gjorde detta.

Är jag galen? Nja, jag tror faktiskt inte det. Jag är rätt säker på att vi inte är gjorda för att springa på grus. Grus på asfalt är vi heller inte gjorda för. Kompakta och platta, jordiga stigar är däremot väldigt sköna. Gräs, mossa och barrstigar funkar också hur bra som helst.

Våra fötter är oerhört känsliga för stimulans från underlaget. Av min upplevelse i dag skulle säkert många dra slutsatsen att vi är inte gjorda för att springa barfota då det uppenbarligen gör ont. Är det det rätta slutsatsen? När jag funderar på det så känns det logiskt att vända på resonemanget. Om våra fötter är så känsliga för underlaget vi springer på, vad händer då om vi paketerar in fötterna i tjocka, hårda sulor, höjer upp hälen mer än framfoten, bygger upp en hård bula under hålfoten och pressar ihop tårna? Vi tvingar våra fötter åt olika håll som den inte är skapt till. Precis som om den naturliga och sinnrika skapelse som vår fot är, inte skulle vara perfekt från början. Inte undrar på att fötterna börjar protestera hos många människor. Fötterna har inte minsta chans att svara på stimuli från marken då vi helt har förlorat kontakten med den. Musklerna i fötterna och deras naturliga dämpning försvinner när vi inte använder alla våra små muskler i foten som bygger upp fotvalvet och dess funktionella dämpning.
Jag tror att roten till mångas problem med fötter, knän, höfter och rygg ligger i att vi springer med moderna löparskor. En del människor har fått för sig att vi inte är gjorda för att springa barfota. Är vi inte? Vem sjutton föddes med Nikeskor på fötterna?

Jag stod ut i dag trots att ansiktet fick lika mycket träning som fötterna på grund av alla grimaser. Jag gav mig den på att jag skulle genomföra löpturen utan skor. Egentligen så blev det mer promenad då det var mer eller mindre omöjligt att springa vissa sträckor. Kanske är det så att fötterna behöver härdas och stärkas. Nästa gång så hoppas jag hitta en mjukare stig utan grus.

Trots dagens mindre trevliga upplevelse så kan jag ändå frammana känslan av när fötterna springer lätt och landar på den kalla jorden, det mjuka gräset och mossan, barrstigen. Den är fantastisk!

Barfota och tussilago

Min första löptur barfota. Vår och tussilago på Gärdet i Stockholm.

Jag kör på! Att ge upp redan vore väl dumt. Nu ska jag bara hitta den perfekta stigen. Tips på var den finns i Gävletrakten mottages gärna.

Marie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *