Vätternrundan – 30 blöta mil

20160618_082900

Här sitter Berit och jag. I en busskur i ett regnigt Jönköping och äter omelett. Vi har cyklat 10 mil av 30 och vi är fortfarande glada. Inte en tanke fanns att spana in busstidtabellen bakom oss. 🙂 Då.

Vi jobbar på vårt projekt En Svensk Klassiker. Öppet Spår genomfördes i februari så tanken på att ge upp fanns inte trots att vi visste att vi skulle få köra i regn.

Årets upplaga av Vätternrundan blev en strapats för de flesta deltagare. Regn och blåst större delen av loppet. Med en envis förkylning och ett ofrivilligt träningsuppehåll på fem veckor så blev det alldeles för lite cykling. Det oroade mig mest. 30 mil på cykel är ändå rätt respektingivande. I alla fall för mig. Jag har cyklat tidigare, bättre förberedd och med finare förutsättningar och det var jobbigt ändå. Jag var väldigt glad för mitt nyinköpta regnställ av bra kvalitet.

De första 20 milen kändes rätt ok. De sista 10 milen, framför allt de mellan 20 och 25 mil, kändes som de första 20 milen flera gånger om. Det var en kamp mot negativa tankar i uppförsbackarna. I Karlsborg kunde jag ha gett upp. Där blev det ett långt stopp för att massera tokvärkande tår. Jag är så glad att jag hade Berit med mig. Utan hennes uppmuntran då så vet jag inte hur det hade gått. Hon är en riktig klippa.

Mina värkande tår fick mig nästan att ge upp i Karlsborg

I Karlsborg fick mina värkande tår mig nästan att ge upp

Med 5 mil kvar så återvände entusiasmen. Nu var det inte långt kvar. Lyckan var stor när vi rullade in över mållinjen i Motala. Trötta, lyckliga och med värkande rumpor.

Matmässigt så förberedde jag mig med min vanliga kost, en blandning mellan LCHF och Paleo. Under loppets halva del så körde jag på fett som energikälla samt Resorb. Efter det så fyllde jag på med bananpannkakor och några Enervit sugtabletter på slutet för att inte drabbas av kramp.

20160618_201202

En halv Svensk Klassiker är nu genomförd. Nu väntar Vansbrosimningen. Inte heller den kommer att vara speciellt väl förberedd men jag är inte oroad för att inte ta mig genom loppet. Jag är inte så förtjust i att simma, i alla fall inte i bassäng. Att simma i öppet vatten är roligare. Två kilometer simmas medströms i Vanån och 1 km motströms upp i Västerdalälven. Lite extra roligt är det att simma förbi ett bad som min pappa badade i när han var liten och som de kallades ”Nordersbadet”.

Egentligen så borde jag vara hemma och simma i helgen men det går ju inte. Då går ju LCHF Eventet i Säffle av stapeln. Det vill jag ju inte missa. Simningen får gå ändå. 🙂

Hoppas vi ses Säffle!

Marie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *