Lite mer personligt…

O40A0215

Vem är jag, Marie Norder Aspholm?

Hittills så har mina blogginlägg inte handlat så mycket om mig själv. Jag har skrivit om olika ämnen som intresserar och engagerar mig. Det har handlat om funktionell träning, grottkäk, LCHF, Paleo, diabetes, glutenfritt, nyårslöften med mera. Och en hel del recept. Fakta blandat med egna reflektioner och erfarenheter men inte så mycket om min egen person. Därför tänkte jag skriva lite mer om vilken människa som döljer sig inom mig.

 

24 år och nybakad sjuksköterska

woman-157894_1280

För 24 år sedan så stod jag utanför kyrkan som nybakad sjuksköterska och snart nyförlovad med min blivande man Tony, som jag träffat bara ett halvår tidigare. Vi har varit tillsammans i halva mitt liv. En hel evighet egentligen. Vad är det som gjort att vi klarat oss genom alla svårigheter i livet? Ett förhållande är inte alltid lätt.  Jag vet en sak. Vi har alltid gjort mycket tillsammans. Vi har fiskat och renoverat hus. Vi har hållit på med fallskärmshoppning och tränat ihop; löpning, skidåkning, jympa mm. Vi har gjort barn och ibland har vi bråkat. Vi är definitivt inte ense om allt och vi är inte en person. Men har vi blivit otroligt sammansvetsade av att ha gjort så mycket tillsammans genom åren. Det verkar ha varit ett recept som funkat för oss.

Jag började arbeta på Medicinkliniken och till största delen med njursjuka dialyspatienter med diabetes och som ofta var multisjuka. Där lärde jag mig otroligt mycket och det var många fantastiska möten med människor. Som den gamle fine mannen Algot. Han sa ibland, ”Marie, häng inte så där snett på höften. Stå stadigt på båda fötterna!”. Jag kommer alltid att minnas honom. Han var en så fin man, så omtänksam mot alla. Jag blev alltid glad när jag träffade honom.

 

Barn och ny karriär

IMG_1752

Jag glömmer aldrig när jag tittade på stickan… Blått! 1994 fick vi vårt första barn, Hampus. Det var en underbar tid att vara föräldraledig, som semester mest hela tiden. Tiden fördelades mellan öppna förskolan, caféer och mammaträffar. Det hann bara gå 9 månader så var lillebror på väg. Jag började ändå känna att jag behövde komma ut och träffa människor utan rollen som mamma. Jag bestämde mig för att gå en kurs. Knyppling eller matte? Jag började läsa preparandmatte på Komvux. Jag stortrivdes och var inte borta en gång det första året. En vecka var vi lediga för Valborg och 1 maj. Då kom Linus. Perfekt! Jag behövde inte ens ta ledigt. Nästa gång hängde han med i babyliften. Om jag ska vara helt ärlig så var det lite bökigt att ha ett nyfött spädbarn med på Windowskursen så efter ett par gånger så fick han stanna hemma med pappa. Det blev två och halvt på kvällarna på Komvux och fyra år till på högskolan. Det var dessutom perfekt med studenttider jämfört med tidiga sjukhustider när vi hade småbarn. Tony ställde upp till hundra procent och gjorde allt för att jag skulle få plugga på kvällarna när det var tentadags. Efter sammanlagt sex och ett halvt år så stod jag där med en examen som högskoleingenjör i elektronik. Det kändes helt fantastiskt! Efter det så har jag aldrig trott att något är omöjligt.

Jag började arbeta på Vattenfall och har haft olika roller genom åren. Jag har arbetat med underhållsanalyser, kärnämneskontroll och de sista fyra åren som projektledare.

O40A0262

Här gjorde Ingenjörskarriär ett reportage om mig, Från Sjukhus till Kärnkraft. Det var kul. Det är aldrig för sent att byta karriär. Inget är omöjligt!

Min syn på kost och hälsa har utvecklats

Under alla år så har träning och matlagning varit en stor del. Kost och hälsa har intresserat mig mycket men från början så förstod jag inte vad som egentligen var bra mat och inte heller den starka kopplingen till hälsa. Jag gick som de flesta, efter de officiella kostrekommendationerna. Det fanns ju sjukvård och det fanns medicin. Jag var ju skolad enligt det synsättet. Frisk av mat? Så tänkte man inte.

Ännu en ny chans i livet

Under åren så skaffade jag mig nya kunskaper och omvärderade mycket av det jag tidigare läst och det jag lärt mig om kost som sjuksköterska. Jag insåg att sirapslimporna jag förr serverat till diabetespatienterna inte alls var någon lämplig mat för dem.
För några år sedan så växte tanken på att använda mig av min sjuksköterskebakgrund och mina kunskaper som projektledare med mina kunskaper och intresse för kost, hälsa, träning och livsstil. Sommaren 2014 utbildade mig till kostrådgivare inom lågkolhydratkost och Paleo. Det var fantastiskt roligt, spännande och intressant. Jag startade mitt företag Gävle Kost & Livsstil. Det har varit ett hårt jobb då jag fortfarande har kvar mitt arbete som projektledare på heltid samt pendlar 15 mil varje dag. Under den lediga tiden av dygnet så ska jag hinna sköta mitt företag, träna, ta hand om hus och hem (min man är en klippa och tar en stor del av detta). Ja, allt det där som ska hinnas med.

När stressen blir för stor och konsten att säga nej

Men… Ibland kan vardagsstressen bli allt för stor. Både i höstas och under senvintern så var det flera händelser som staplades på varandra. En sjuk mamma, ett sjukt barn, flera stora projekt på jobbet. Dessutom uppstart av mitt företag. Jag kände mig otillräcklig. Jag mådde inte bra och hade dåligt samvete för allt och alla. Som tur var så insåg jag det i tid och bestämde mig för att dra i handbromsen. Jag lade mitt företag tillfälligt åt sidan i höstas. Jag tog hjälp för göra hemsidan och av en proffsfotograf för fina bilder. Jag avsade mig ett prestigefyllt projekt i våras. Jag avsade mig en föreläsning när jag precis kommit igång. Nu vet jag att jag gjorde rätt. Jag har lärt mig att lyssna mer på kroppen och hjärnan. Jag är inte odödlig.

Nu känns allt bra igen. Min mamma är på bättringsvägen, jag fick väldigt bra stöd på jobbet när jag sa nej till ett projekt och mitt företag går bra. Jag älskar att föreläsa och komma ut och prata kost, hälsa och livsstil med människor. Hur kosten påverkar vår hälsa och ohälsa är ett fantastiskt ämne.
Det är ett hårt arbete att ha ett företag, lära sig bokföring, förkovra sig, läsa bloggar och själv skriva nya intressanta blogginlägg. Men det är också det roligaste jag gjort och jag har fått många nya fina vänner. Det är värt varje sekund jag lägger ner.

Jag har en underbar familj med ett gränslöst tålamod. Våra söner är vana vid att jag pratar mat hela tiden, både med dem och deras vänner. Våra barn smakar på allt jag lagar till och med när jag hade grottkäkstema och lagade mat från hela djuret. Min man Tony är en ambassadör för LCHF och älskar den mat vi äter.

Hela familjen

Till sist vill jag säga, ta vara på alla chanser i livet och tro på dig själv. Var också rädd om dig och lyssna på vad din kropp och ditt sinne säger. Då ger du dig själv de bästaförutsättningarna att uppnå allt du vill.

Tack för att du läst mitt inlägg och skriv gärna en rad om vad du skulle vilja att jag skrev om på bloggen.

Kram på er!

/Marie

2 thoughts on “Lite mer personligt…

Lämna ett svar till Cecilia Nisbet Nilsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *